När det är någon i ens omgivning som har kräksjukan blir i alla fall sympati-illamående. Det känns som att jag mår illa, eller att jag borde göra det så jag gör det. Ska faktiskt bli skönt att gå till skolan, ut i friska luften och inte behöva tänka på att kunna bli smittad. Visst kan jag ju bli smittad i skolan också, det är ju rätt stor risk men eftersom ingen, förhoppningsvis, är sjuk så känns det säkrare.
0